IFK Norrköping gör tydligen vad som helst för pengar, tänkte jag under den spännande matchen i måndags kväll mot förra årets mästare HIF.
Läs vad den kända ekonomijournalisten Henric Borgström skrivit i NT om IFK Norrköping!
Visst kan det låta lite småkul när speakern ropar ut målgöraren Gunnar Heidar, stannar upp och låter publiken fylla i hans efternamn Thorvaldsson. Men det blir tröttsamt att höra det tre gånger för samma mål. Pinsamt kom speakern tillbaka och meddelade han Thorvaldsson som tack för målet får en matkasse från någon Ica-butik.
Vid varje spelarbyte i IFK fick vi höra att den nye spelaren kom in med hjälp av bemanningsföretaget Pema Arbetskraft, en av `Norrköpings större arbetsgivare. Visserligen arbetar företaget med omställningsprogram och coachning, dock mer med truckförare än högbetalda fotbollsspelare. Publiksiffran 8 225 ”presenterades” av revisionsbyrån Ernst & Young påstod speakern, som om revisorerna hade kontrollräknat vid vändkorsen.
Reklamen under spelet påminner om när Rögle hamnade i elitserien i ishockey i början på 1990-talet då speakern under pågående match ledde hemmalagets hejaklack via högtalarna. Det blev ett snabbt slut med ofoget.
Möjligen ryms IFK Norrköpings tilltag inom det tillåtnas gräns. I så fall borde Fotbollförbundet stoppa föroreningen. Så dålig är inte ekonomin att IFK måste säljas med mördande reklam som vore det konserverad gröt.
IFK Norrköpings ekonomi var jämfört med många andra allsvenska klubbar god förra året. När en klubb går upp i allsvenskan, som IFK 2010, har den trots ofta nödvändiga kostnadskrävande värvningar ändå möjlighet att uppvisa vinst eftersom ersättningen från Fotbollförbundet blir betydligt högre, det är lättare att skaffa sponsorer och publikintäkterna blir större.
Van vid att läsa även mindre börsbolags årsredovisningar med summariska klumpsummor förundras jag dock vid läsningen av IFK Norrköpings årsredovisning. Allt är säkert korrekt och enligt god redovisningssed, dessutom enligt Fotbollförbundets rekommendationer, det har åtminstone revisionsbyrån intygat. Men uppdelningen i koncern och moderförening, matchintäkter, marknadsaktiviteter (sponsring), medlemsavgifter, köp och försäljning av spelare, med mera, är otydlig. Det är svårt att tro att restaurangerna i Idrottsparken ger ett överskott på cirka 4,2 miljoner kronor. I så fall är det troligen landets överlägset mest vinstgivande restaurangrörelse i större format.
Om IFK-koncernen inte skrivit ned värdet på aktier i ett eller flera av närstående bolag (Parken Event och Arena, Peking Soccer Invest och Norrköpings Idrottspark) hade förra året gått med 4,5 miljon i vinst i stället för som nu 4 miljoner i förlust.
Till nästa år rekommenderas en lättsmält och tydlig redovisning som alla de över 1 500 medlemmarna samt omvärlden har chans att förstå.
Norrköpings Tidningar/ Henric Borgström
